352
C. Skflldestyckcn.
resa till Tyskland, ett land, som i sig sjelft mindre drog honom till sig. Efter ännu ett försök som hofmästare fick han ändtligen fri honing på Borchs kollegium för 5 år, jemte ett dertill hörande litet stipendium. Nu fick han mera ro alt egna sig åt sina studier. Förbindelsen att deltaga i akademiska öfningarne afbördade han sig förmedelst några latinska declamationes, alla öfver ämnen ur hans egen erfarenhetskrets: om vetenskapliga resor i främmande tänder, om historia, musik, språkkunskap. Han lefde, både af dygd och af nödtvång, ytterst tarfligt, gjorde ständigt fotresor för att se sig otn samt för helsans skull, men lefde helst bland sina böcker. 27 år gammal utgaf han, efter förarbeten från Oxford, sin första skrift: ..lntroduetion til de euröpteiske Rigers Historier" (1711), och senare ett statistiskt bihang till densamma. Ett större arbete öfver ..Christian den IVs og Frederik den llls Bedrifter", liksom de förutnämnda, ..Kronprinsen lilt nytta sammanskrifvet" och i handskrift öfverlemnadt till Konung Frederik den ide, förskaffade Holberg (1714) utnämning till Professor extraordi narius, utan arvode, men dock till förargelse för de höglärde, hvilka ej ville räkna honom bland rätte Åcademici. Kort förut hade han fått ett stipendium på 100 Riksbd. på 4 år, och dermed anträdde han på våren 1714 sin fjerde och längsta utrikes resa.
Ilesan gick öfver Holland och derifrån till fots till Paris. Oaktadt gammal språklärare, hade han svårt nog att göra sig förstådd och fick höra en flicka fälla följande omdöme om hans uttal: „il parle Frangais comme un chcval Allcmahd". Efterhand gjorde han bekantskap så väl med Parisare, som med i Paris bosatte landsmän. Han var en flitig gäst på bibliotekerna och säg sig jemväl omkring i staden; än besökte han domstolarne för att höra advokaterna munhuggas, än var han åhörare vid oifentliga reUgionssanital om den katolska religionens företräde; om samma sak hade han ock privatini många dispyter. Efter lj års vistelse i Paris sporde han en gång af en fransk student, att man kunde komma till Rom för 20 libdr., och oaktadt han hade fullt upp med betänkligheter, ined afseende på sjukdom, röfvare, dam och hetta, kunde han ej få bugt med sin reslust. Han färdades efter sin vana ensam, antingen på fartyg eller till fots; hans pass, hvilket en god vän afstån åt honom, lydde på Mikkel Rög från Aachen, och det blef hans namn i Italien. Anländ (ill Genua, föll han i en häftig feber och kände sig dödssjuk, i sitt öfvergifna tillstånd, hos en prejare til! värd, som för hvarje gång Signor llecco måste intaga sängen, räknade Innto per la notte e tanto per il giorno, i ångest för att få sjukbesök af munkar, suckande efter andlig tröst och kroppslig vård, skulle han svårligen gått sjukdomen igenom, om icke en vildtfrämmande resande — enligt hvad han sedermera erfor,
