422
6. Sknldestycken.
Mangen saadan Aftenstund Sad jeg i min kiære Lund ; Mindet vender nu tilbage, Det var Aarsag i min Klage.
Tidlig niisted jeg min Moder, Ak, det giorde mig saa vee! Danmark er min anden Moder, Skal jeg meer min Moder see? Livet er saa svagt og kort, Skiebnen vinker længer bort. Skal jeg- med den sidste Varme Trykke mig i hendes Anne?
Om Oehlenschläger.
ADAM GOTTLOB OEHLENSCHLÄGER föddes på Vesterbro vid Köpenhamn den 14. November 1779; hans far, till börden Slesvigarc, var organist, sedermera förvaltare på det kongliga lustslottet Fredriksberg. Knappa vilkor, men ett vänligt hem, den stora parken till lekplats för honom och hans syster, och en gång om året en oförgätlig färd till Dyrehaven, — under den stilla vintre» läsning af 1001 natt, af Holbergs komedier och Ewalds nordiska sorgespel, — dessa voro hans barndomsintryck. Hed hjelp af en friplats kom han i en skola och skulle på ett handelskontor. Han ville dock mycket hellre bli student. Utväg dertill bereddes honom; men i stället för latin och grekiska läste han Lafontaincs romaner och skref rörande skådespel, hvilka uppfördes med goda vänner, eller svärmade han omkring i mark och skog. Nu var hans längtans mål att bli skådespelare. Han fick instruktör och sånglärare och debuterade ett par gånger; men han insåg, att han haft långt mera glädje af att vara åskådare. Vid denna tid slöt han vänskap med bröderna Orsted, hvilkas stilla, entusiastiska flit väckte en smärtsam känsla af hans egen obeständighet. De intalade honom mod, läste med honom, och sålunda blef han, år 1800, student, och skulle bli advokat.
Som ung student besvarade han en prisfråga om bruket af den nordiska mytologien i stället för den grekiska. Han skref alltjemt skaldestycken; han blef förlofvad; kort förut hade hans mor dött: det var mycket, som afbröt hans juridiska studier. En händelse, som ryckte hela det lefvande slägtet med sig och väckte en heroisk stämning, hvilken blef liksom en resonansbotten för kommande skalder, var slaget på Köpenhamns redd den 2. April 1801. Oehlenschläger tog deraf ämne till
