2. Llsestyckerms författare, alfabetiskt ordnade. 487
Kimon Olaus Wolff (S. 132-31, född i Throndhjems stift 1706; prest i Tellomarkcri, t 1859. Under sina studentår skref han fosterländska sånger och skildringar, hl. a. .iTellemarks-Yaiidring» 1822, hvilken slutar med nationalsången.
Hans Christian 0rsted (S. 183-5) föddes i Rudkjobing på Längeland 1777; hans far var apotekare. Han och hans yngre bror Anders Sandoe 0. utmärkte sig tidigt för starkt minne och omättlig lärgirighet; men de måste sjelfva hjelpa sig fram. Regula de tri lärde han af en gammal räknebok och naturvetenskaper i apoteket, hvarest han koin i lära som 12 års gosse; brödrens älsklingsstudium var rättslära: hvad de visste, meddelade dc hvarandra medelst vexclundervisning. Med goda kunskaper logo dc studentexamen 1794 och begynte samma dag att läsa till nästa examen. Den äldste studerade fortfarande naturvetenskaper och estetik, den yngre lagkunskap och filosofi, och länge strålade de på vetenskapens himmel som de »två dioskurcrna»; det är deras vän och slägting Oehlenschläger, som liknar dem vid detta stjernepar. Vid tjugo års ålder hade II. C. Orsted skrifvit en estetisk prisafhandling och tagit farmaeculisk examen med utmärkelse, han blef föreståndare för ett apotek och docent i kemi, samt författade »Grundtraik af Naturmetafysiken» och andra afhandlingar; 1801 resle han utomlands för flere år. 1 filosofien hade han först slutit sig till Kant; Schellings naturfilosofi utvidgade hans blick för naturens och andens enhet, men, som han var ännu mera iakttagare än tänkare, gick han helst experimentets väg och "Utfrågade naturen»; den nyupptäckta kontaktselektriciteten (Voltas stapel 1800) var ett beständigt föremål för hans undersökningar. Som professor i fysik från 1806 vann han allt flera för sin vetenskap, sä väl genom snillrika föreläsningar som genom skrifter, än allmänfattliga och då ofta inklädda i samtalsform, på det all fördöm och ensidighet måtte kunna komma till tals och rättas, än mera strängt vetenskapliga. Så: »Videnskaben om Naturens almindeligé Love» (Isle d. 1809), »Chcmiens Historie», med en human betraktelse af de vexlande teorierna som det larfhylster, hvarunder utvecklingen måste försiggå, »Forsog om Klangfigurer» och derefter etl Samtal om förnöjelsen af toner, »Forstag om nye Kunstord i Chcmien, fallleds for alle skandinaviske Sprog« (1814); den åsigten, alt etl uttrycksfullt ord af språkets egen rot »flyttar tinget närmarc in till det andliga ögat», hur gjort honom till en outtröttlig förföljare af främmande ord. Som iakttagare var tian ej mindre verksam, än som meddelare. Efter alt länge hafva anat och efterforska! vexelverkan mellan elektricitet och magnetism som yttringar af en och samma grundkraft, gjorde han genom en lycklig tillfällighet midt under en föreläsning 1820 sin stora upptäckt om eleklro-magne-
