TREDJE KAPITLET.
KRISTINAS UPPFOSTRAN HOS PFALTSGREFVINNAN
KATRINA.
Efter ofvannämnde förändring fortsatte den nu tioåriga drottningen sina studier likasom förut under ledning af Johannes Matthiæ. Förnämligast sysselsattes hon med bibeln, några moraliska och historiska arbeten samt med latinet. Hon läste först Æsopus, sedermera Justinus, Curtius, Livius, Sallustius, Cæsar och Terentius. Snart var hon språket fullt mägtig, kunde likväl sällan förmås till dess talande; ehuru hon och furstinnan Eleonora år 1636 gåfvo sin skriftliga förbindelse att i sällskap med deras lärare, Johannes Matthiæ, städse begagna detta tungomål. Det var dock viljan och icke förmågan som felades; ty när så behöfdes, uttryckte sig Kristina obehindradt och på vacker latin.
Under dessa sysselsättningar visade sig redan nu hennes tycke för det djerfva, det i ögonen fallande. Johannes Matthiæ lät de unga furstinnorna flere gånger lära sig utantill några utmärktare tal, som hos de historiska författarne förekommo. Läskamraten, furstinnan Eleonora, fick vanligtvis på sin del tal af mildare syftning, såsom Cæsars om nåd för Catilina, m. fl. Kristina åter valde de krafulla, såsom Catos mot Catilina, Scævolas mot Porsenna, o. s. v.
Först 1639 började hon studera fransyska språket och vann snart tillräcklig färdighet att på detsamma kunna lätt och med behag uttrycka sina tankar.
Man försummade icke de kunskaper, hennes framtida kall förnämligast fordrade. Enligt Gustaf Adolfs föreskrift hade hela den ryktbara konungastyrelsen blifvit genomgången. De latinska författare, som förelades, voro nästan alla af historiskt innehåll, och 1641 fick hon
