188
örlogsskepp i ordning. Äfven från andra håll inlupo gång efter annan underrättelser, huru konung Fredrik, varnad för stämplingarna i Stockholm, rustat sig till kraftigt försvar. Ulfeld hade likväl till den grad intagit Kristina för sina afsigter, att hon, oaktadt ofvannämnde tidningar, likväl ville angripa Danmark, och ställningen begynte antaga ett hotande utseende. Då framträdde Axel Oxenstierna med bestämda ord mot ett så djerft försök. Vi hafva, sade han, nyligen tagit Ingermanland och Estland från ryssen, Liffland från polacken, Pommern och Bremen från kejsaredömet, hvarföre dessa stater ej kunna annat än vara oss obenägna. Om nu under ett krig mot Danmark det händer oss någon olycka, och för sådana kan man aldrig vara säker, då skola visserligen också de nyssnämnda sårade grannarna passa på tillfället och hämnas. Oxenstierna rådde derföre till fred, och hans mening segrade i rådet. Kristina måste gifva efter och söka försoning med den förolämpade grannen. Hon begärde enskildt samtal med danska sändebudet och beklagade dervid, att en och annan velat stifta oenighet mellan båda rikena. Man hade i sådan afsigt mycket tadlat hennes välvilja för Ulfeld såsom låge deri en förolämpning mol konung Fredrik; men hon försäkrade, att rikshofmästaren aldrig i hennes närvaro talat om sin konung utan med vördnad, och att hon aldrig skolat tillåta motsatsen. Hon förklarade nu sin önskan att ingå närmare vänskap med Danmark. På denna vink kom genast en utomordentlig beskickning från Köpenhamn; men då mötte allehanda svårigheter. Bland annat vidrörde Kristina en gång sina önskningar för Ulfelds upprättelse. Sändebudet svarade, att konung Fredrik, för att visa sitt afseende på hennes önskningar, vore färdig att förlåta Ulfeld, om denne blott ville offentligen återtaga sina i försvarsskriften gjorda beskyllningar. Kristina svarade: det tror jag aldrig, han gör; och lärer det vara bäst, att jag icke mer blandar mig i denna sak. Det föreslagna förbundet blef om intet; och danskarna reste hem, bittert klagande öfver svenskarnas öfvermod
