Sida:Drottning Kristina 1.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

214

som det tyckes, muntliga helsningar till rikskansleren. Grefve Magnus påminte i sin skrifvelse om den trofasta vänskap, som varit mellan hans far och rikskansleren, och huru den sednare vid den förres dödsbädd lofvat fortfarande vänskap och goda råd åt de efterlemnade barnen. Nu, i nödens stund, begärde grefve Magnus ett sådant råd, ett sådant handtag. Om rikskansleren ville genom sin bemedling hjelpa grefve Magnus ur olyckan, skulle visserligen Gud i nödens stund likaså hjelpa både rikskansleren och hans barn. När Oxenstierna läst detta bref, satt han först några ögonblick stillatigande; började derpå beklaga grefvens olycka; det vore, som den händt hans eget barn. Råd hade han nu mera intet att gifva; grefven hade alltför mycket litat på drottningens ynnest och på den frihet, han haft att med henne samtala. Man måste likväl se sig före, innan man angriper öfverhelens närmaste. Jag har, tillade han, i tjuguett år tjenat högstsalig konungen; men aldrig varit angifvare, ej heller behöft förebedjare. En gång hade man med åtskilligt sqvaller lupit till hans majestät, så att han blef orolig och ville af mig veta förhållandet. Då svarade jag, att jag häldre ville begära mitt afsked, än störta en medtjenare. När Forbus ytterligare anhöll om råd, svarade Oxenstierna: jag är nu mera af ålder och sjukdom så försvagad, att jag som ett barn talar i vädret och kan ej gifva något råd. Jag hade tänkt, att det förr skulle blifva jag, som begärde stöd af grefve Magnus, än han af mig. Forbus frågade, om grefve Magnus borde tilläfventyrs vika undan! Oxenstierna afbröt och sade: nej! Han skall ej göra som Ulfeld och Radziejowsky. Om jag varit i deras kläder, så hade jag stannat qvar i mitt fädernesland, ehvad jag också måst undergå. Forbus anmärkte, att det ej var fråga om dylik flykt, utan blott om återvändande till landtlifvet. Men äfven detta ogillades af Oxenstierna, ty som riksskattmästare behöfdes De la Gardie i staden, och skulle genom frånvaron endast lemna sina fiender friare fält. Med ungefär detta svar återvände Forbus. Hvad