fartyget till deras öfverförande vore redan färdigt. Detta frambragte åsyftad verkan. Sändebuden befarade, att Sverge skulle kasta sina segervana härskaror öfver Ryssland. De lofvade derföre att betala först 50,000, sedermera 190,000 gulden, hvilket sista anbud blef af Sverge mottaget[1]. När penningarna jemnte någon uppköpt spanmål skulle föras till Sverge, utbrast i Pleskow ett uppror, hvarunder folket, anfördt af en bagare, fängslade och plundrade svenska ombudet både på penningar och säd. Polska utliggare spelte under, och som retemedel, användes påståendet, att spanmålsutförseln till Sverge skulle förorsaka hungersnöd i Ryssland. I förtröstan på egna rikedomar och främmande hjelp, afslogo de upproriska borgrarne sin egen styrelses förlikningsförslag, så att de slutligen måste med vapen tvingas till underdånighet. Sverge erhöll, hvad lofvadt var, och derjemnte upprättelse för den lidna skymfen.
Tredje tvistepunkten var följande. I Polen hade länge vistats en ryss, vid namn Johannes Senensis, hvilken utgaf sig för brorson af Iwan Wasiliwitch Szuiskij[2], och således som arfvinge till rysska tronen. Det var troligen samme man, som med understöd från Polen i hemlighet underblåste upproret i Pleskow. Detta medel misslyckades, såsom vi nyss berättat. Johannes begaf sig derföre till Stockholm, framställde sina anspråk, begärde Sverges hjelp och lofvade deremot afträda några rysska landskap. Framgången, mente han, vore tämligen säker; ty han hade i Ryssland ganska många anhängare. Svenska regeringen, med minne af sina under demetriska oroligheterna på samma sätt gjorda landvinningar, lyssnade till förslaget; men vågade ej närmare inlåta sig deri. Man bad likväl Johannes försöka sin lycka i Ryssland. Om han der
- ↑ Enligt andra källor betalade Ryssland 400,000 riksdaler; enligt andra 150,000 rubler och 40,000 läster spannmål. Rådsprot. d. 13 Sept. och 26 Okt. 1649.
- ↑ Se del. 5.
