Sida:Drottning Kristina 2.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
133

Det var för att närmare befästa denna vänskap, och tillika för att om möjligt helt och hållet upplösa Sverges förbindelse med Frankrike och Portugal, som den ryktbare Pimentelli skickades till Stockholm. Han sades medföra 300,000 livres för att dermed genomdrifva sina syften. Dessa misslyckades väl i afseende på portugisiska handeln, men icke i afseende på Frankrike, enligt hvad vi redan omtalat. Hufvudsakliga vinsten af Pimentellis resa bestod dock i personliga förhållanden; i Kristinas enskilda tillgifvenhet för honom och i följe deraf för hans hof och fädernesland. Veckorna före sin afsägelse ville hon nödvändigt åt konungen i Spanien förära ett bland sina gardesregementen under anförande af Dohna och af pfaltsgrefven Adolf Johan. Det var endast med möda, som Karl Gustaf mägtade afböja det besynnerliga förslaget.

PORTUGAL,

som år 1640 befriat sig från Spaniens öfvervälde och sedermera var länge mot nämnde rike i öppen fejd, skulle derigenom naturligtvis närma sig till Sverge, Spaniens vid den tiden sjelfskrifna fiende. Så skedde ock medelst ömsesidiga beskickningar, vänskapsförklaringar och handelsförbindelser. Sverges köpenskap i detta land tillväxte hastigt och gaf mycken vinst. Portugal önskade längre fram att med Sverge ingå ett uttryckligt skydds- och krigsförbund och erböd för dess vinnande fri handel på sina indiska besittningar, en sak, hvilken eljest ogerna beviljades. Äfven franska hofvet understödde lifligt Portugals bemödanden; men Axel Oxenstierna arbetade deremot. Han ville, att Sverge skulle hafva öppen handelsrörelse med både Portugal och Spanien, och derföre icke reta det ena genom allt för nära förbund med det andra. Denna hans åsigt följdes vid behandlingen af ärendet.

Emellertid hade redan förmyndarestyrelsen erkänt den nye konungen i Portugal såsom sådan och från honom mottagit