134
och till honom affärdat formliga beskickningar. Drottningen iakttog samma uppförande, sedan hon sjelf tillträdt regeringen. Portugal behandlades som ett sjelfständigt konungarike; dess ombud blefvo mottagna och afskedade på samma sätt som andra staters. Kristina hade låtit dem öfvervara sin kröning, och enkom för ett afresande portugisiskt sändebud och till dess ära anställt en lysande och kostbar högtidlighet. I den förda brefvexlingen hade hon gifvit den nya portugisiska konungen den tittel han begärt, och således äfven på detta sätt högtidligen erkänt hans konungsliga värdighet. Det föll ingen svensk in, att numera draga densamma i tvifvelsmål.
Ungefär tre veckor före Kristinas tronafsägelse lät hon en dag tillkalla överceremonimästaren von der Linde och befallte honom göra sig i ordning att genast afresa i ett uppdrag, hvars innehåll han först längre fram skulle få veta. Klockan elfva om qvällen samma dag borde han infinna sig på slottet för att detsamma mottaga. Linde kom på utsatt timme och resfärdig. Drottningen befallte honom att genast fara till Stockholm och der utan ringaste uppehåll begifva sig till portugisiska sändebudet. Tillika lemnade hon honom ett bref med påskrift: till överceremonimästaren von der Linde att öppnas först i närvaro af portugisiska sändebudet. Hon befallte Linde strängeligen att noga iakttaga detta villkor och att, så snart brefvet blifvit öppnadt, genast uppläsa det för nämnde herre samt tillåta honom att, om så önskades, deraf taga afskrift.
Linde kastade sig i vagnen och skyndade till Stockholm. Ankommen dit, gick han på ögonblicket till portugisaren, anmälde sitt ärende, öppnade brefvet och uppläste under bådas stora nyfikenhet följande dess innehåll. Jag vill härmedelst hafva befallt eder, von der Linde, att å mina vägnar för den sig så kallande konungen af Portugals sändebud tillkännagifva, att hans närvaro i detta hof är öfverflödig; emedan jag beslutat ej mer erkänna hertigen af Braganza såsom konung af Portugal, hvilken sistnämnde värdighet endast tillkommer
