174
nedstigande från och Karl Gustafs upphöjande på tronen ville förekomma de oredor, som vanligtvis inträffa under sista regenten af en herrskareätt och i synnerhet vid dess frånfälle.
När man besinnar för det första drottningens tidiga och ifriga bemödande att upphöja Karl Gustaf till öfverbefälhafvare och arfprins; för det andra, att hon redan 1648 för Chanut omtalade sin föresats att nedlägga regeringen; för det tredje, att hon frivilligt och nästan helt och hållet af sig sjelf både började och fulländade sin omvändelse till katholska läran; när man besinnar dessa hufvudpunkter och en mängd dithörande omständigheter, synes det ganska sannolikt, att Kristinas afsägelse af sina fäders både tron och tro varit en sammanhängande, alltsedan 1648 hyst och med ovanlig ihärdighet fullföljd föresats. När Kristina 1651 första gången ville nedlägga, men öfvertalades att bibehålla regeringen, yttrade hon till sina förtrogna, att planen vore måhända blott till en tid uppskjuten, men ej för alltid slagen ur tankarna. Under nära tvänne år synes den dock hafva hvilat, så framt ej derom i hemlighet med Pimentelli underhandlades; ty samtidigt med dennes afbrutna hemresa sommaren 1653 började man ånyo hviska om Kristinas tillämnade afsked; och knappt hade nämnde herre kommit tillbaka från Göteborg, förrän det berättades, att drottningen ämnade i denna stad tillbringa nästa vinter, och att derföre hofvets förnämsta tillhörigheter skulle ditföras. Alla undrade och frågade efter orsaken. De flesta trodde, att planen kom från Pimentelli, hvilken önskade undvika Stockholm och den mot honom derstädes allmänt retade oviljan; några tillade, att Kristina ämnade från Göteborg rymma ur riket, likasom modern gjort, o. s. v. Den ändamålslösa resan afstyrktes; men inom kort fick Kristina till densamma ett antagligt svepskäl; ty pesten började visa sig i Stockholm. Det var i början ingen större fara å färde; likväl hette det, att hofvet måste oförtöfvadt sätta sig i säkerhet och för sådant ändamål hasta till det aflägsna Göteborg. Man brådstörtade inpackningen och afsändandet af möbler, böcker, taflor, bildverk, guld, silfver och allehanda dyrbarheter.
