inbördes krig. Hans åsigt delades af de flesta. Förslaget, ehuru af Axel Oxenstierna redan skriftligen uppsatt och af bondeståndet understödt, blef likväl förkastadt.
Ett annat villkor famkastades af presterna. Uppskrämda af ryktet om Kristinas benägenhet för påfveläran, ville de för hennes rättighet att åtnjuta underhållet insätta följande villkor: så framt hennes majestät blifver i den lutherska läran beståndande. Kristina bad dem afstå från detta förslag; ty, sade hon, det skulle se ut, som vore det någon anledning att betvifla min tillgifvenhet för lutherska läran, i hvilken jag är född, uppfödd, och aktar städse förblifva; äfven utan en sådan förbindelse. Presterna läto öfvertala sig, och förslaget föll.
De för Kristina och Karl Gustaf hufvudsakliga målen voro nu afgjorda, och båda skyndade derföre på regentbytet; likaså ofrälsestånden. Mot stormen af alla dessa önskningar mägtade eller vågade ej rådspartiet hålla stånd. Det måste till framtiden uppskjuta sina planer och för närvarande följa den allmänna strömmen. Dagen för Kristinas tronafsägelse och för Karl Gustafs kröning utsattes till den 6 Juni.
TJUGONDEFÖRSTA KAPITLET.
KRISTINAS TRONAFSÄGELSE.
Den af Kristina och af många ifrigt efterlängtade afskedsdagen uppgick slutligen, och det med en varm, klar och leende himmel. Redan tidigt på morgonen var allt i rörelse. Klockan emellan 7 och 8 samlades i drottningens rum prinsen och riksråderna. Der förelades i renskrifna exemplar såväl drottningens afsägelse, som
