198
prinsens försäkran om hennes framtida underhåll m. m., hvilka handlingar nu blefvo upplästa, gillade samt bekräftade med underskrifter och sigill. Derpå beredde man sig att gå till rikssalen. Alla hade prydliga högtidsdrägter, utom prinsen, hvilken var helt och hållet svartklädd, och drottningen, som bar en enkel, hvit taftsklädning. Prinsen bibehöll under hela afsägelseakten sin mörka drägt; men drottningen ikläddes nu för sista gången och till afsked konungadömets alla prydnader. Man fästade öfver hennes skuldror kröningsmanteln af blått sammet, hermelinsfodrad och öfversådd med svenska vapensköldens gyllene kronor. De fem höga riksämbetsmännen framlemnade hvar och en sinnebilderna af sin syssla och af ty åtföljande magt. Svärdet och nyckeln kunde drottningen ej sjelf föra; de buros alltså, det förra af Lars Kagg i stället för den frånvarande riksmarsken Gustaf Horn, den sednare af Herman Fleming i stället för den i ogunst varande riksskattmästaren grefve Magnus. Rikskansleren Axel Oxenstierna lemnade riksäpplet och riksamiralen Gabriel Oxenstierna spiran, hvilka drottningen mottog och sjelf bar, det förra i venstra, den sednare i högra handen. Sist framträdde riksdrotset Per Brahe och fästade på hennes hufvud kronan. Det är nu andra gången, jag gör denna tjenst, yttrade han, men jag blir ej den, som på rikssalen lånar min hand att kronan aftaga; ty jag vill visa för enhvar, huru föga del jag har i detta eders majestäts förehafvande. Axel Oxenstierna hade likaledes och med anförande af samma skäl undanbedt sig ordförandeskapet, hvilket man derföre uppdragit åt Shering Rosenhane. När allt var färdigt, efterskickades adeln, och beledsagad af densamma samt af rådet, gick drottningen klockan mellan 9 och 10 till rikssalen, hvarest de tre ofrälse stånden jemnte en stor mängd åskådare redan länge varit församlade.
Rikssalens nedra del var anvisad åt stånden, sidorna af den öfra åt åskådarne. Längst fram, på en upphöjning af tre trappsteg och under en dyrbar himmel, stod tronen, den af grefve Magnus skänkta silfverstolen. Till höger nedanför tronupphöjningen ställdes en stol för prinsen, och
