208
Drägten var enkel, något efter fransyska bruket; öfver ena axeln bälte med värja i, öfver den andra en bössa. Karlhatt och svart peruk fulländade förklädningen. I denna drägt samt med stöflor och till häst fortsattes resan till Helsingborg. Öfver Seland nyttjades de beställda vagnarna; och grefve Dohna tyckes här eller i Skåne hafva slutit sig till sällskapet. Det finnes en, ehuru ej fullt trovärdig, berättelse, att konungen och drottningen af Danmark, fikna att se Kristina, på följande sätt tillfredsställt sin nygirighet. Under förevändning af en jagt, kom Fredrik den tredje ridande och mötte Kristinas vagn. Den verklige grefve Dohna, som var personligen känd af konungen, kunde ej på anständigt sätt komma från mötet. Han hoppade ur vagnen, helsade ödmjukt, föreställde sin så kallade son [1] och bad konungen i nåder ursäkta, att denne stadnade qvar i vagnen; ty, tillade Dohna, han hade nyss den olyckan att försträcka ena foten. Konungen låtsade tro uppgiften och fortsatte en stund samtalet. Kristina i mycken förlägenhet lutade hufvudet mot vagnsdörren och sökte, så mycket anständigheten tillät, dölja sitt ansigte bakom hatten, hvilken hon af låtsad vördnad aftagit och höll i sin hand. Ändteligen slutade samtalet, och resan fortsattes. På nästa värdshus skulle middagsmåltid intagas. Der hade drottningen af Danmark infunnit och förklädt sig till värdshuspiga, i hvilken egenskap hon under middagsmåltiden upphöll sig i rummet. Kristina talade vid bordet om det nyss timade mötet samt om danska konungen sjelf och detta sednare icke till hans fördel. Hon anade ej Sofia Amalias närvaro, och en bland hofsvennerna gaf till och med denna sistnämnda en tillrättavisning angående bordets dukande. Efter slutad middagsmållid afreste Kristina utan vidare dröjsmål. Ofvannämnde hofsven var den siste, som lemnade värdshuset. Han fick då se drottning Sofia Amalia, uppvaktad af hennes hof-folk,
- ↑ Dohna sjelf var då ej mer än 26 år gammal; vilket förhållande gör berättelsen om dessa möten mycket misstänkt.
