Sida:Drottning Kristina 2.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

18

ynnest mottagen. Vid nu mera fyllda 60 år och i medvetande af sina många afundsmän, ville dock Salvius draga sig från ärenderna och i lugn njuta af sin vunna både ära och rikedom; men drottningen fordrade hans hjelp vid flere vigtiga tillfällen. Han måste åt henne uppsätta såväl propositionen vid början af 1650 års riksdag, som förslaget att åt Karl Gustafs blifvande barn gifva arfsrätt till svenska kronan. Redan några månader efter sin hemkomst till Sverge blef han, oaktadt detta utmärkta förtroende, likväl af gunstlingen, grefve Magnus, bemött med så mycket öfvermod, att han drog sig tillbaka och räknades bland de missnöjda. Sålunda uppfylldes Axel Oxenstiernas spådom, att äfven Salvius skulle en gång få sina fiskar varma. Missförståndet räckte likväl ej länge; ty redan året derpå upphöjdes Salvius till friherre. Han var bland de Kristinas gunstlingar, som användes att bära tyngden af statsförvaltningen. År 1651 måste han derföre resa ut igen, för att i Lybeck underhandla med polska sändebud, hvilken förrättning dock misslyckades. Året derpå skulle han, till fullbordande af samma underhandling, ånyo företaga samma resa, men insjuknade i feber och dog den 24 Augusti 1652. Öfver hans graf i storkyrkan lät enkan uppresa en prydlig minnesvård. Den i samma tempel varande altartaflan, arbetad i guld, silfver, elfenben och ebenholz, är en gåfva af Adler Salvius, hvilken vid sin död förärade äfven åt flere fromma stiftelser ganska betydliga summor. Nämnde altartafla skall ensam hafva kostat 80,000 riksdaler.

Salvius beskrifves såsom en orolig och retsam herre, dock, när det behöfdes, mägtig af förställning och yttre lugn. Om hans ärlighet gingo åtskilliga mindre vackra rykten, och kurfursten af Brandenburg har sjelf yttrat, det han genom mutor förmådde Salvius yppa svenska regeringens beslut att afstå Hinter-Pommern. Sederna voro oordentliga, så att hans tidiga död sades till en del derigenom föranledd. Sina befordringar och Kristinas ynnestprof fick han betala dyrt; ty enligt sägen har han vid sin död haft att af kronan fordra 140,000 riksdaler