TJUGONDEFEMTE KAPITLET.
KRISTINA ANTAGER OFFENTLIGEN KATOLSKA LÄRAN.
Våren 1655 blef till påfve utvald förre kardinalen Chigi, hvilken som kyrkostatens ombud öfvervarit westfaliska fredsunderhandlingarna och sedermera haft förtroende om och någon delaktighet i åtgerderna vid drottningens omvändelse. Som påfve antog han namnet Alexander den sjunde. Till honom vände sig nu Kristina, dels sjelf, dels genom spanska hofvet, och gaf tillkänna sin önskan att besöka Italien, nedlägga sina vördnadsbetygelser för hans helighet sjelf och att sedermera taga Rom till blifvande boning. Påfven förklarade sin stora tillfredsställelse öfver drottningens trosförändring och öfver hennes beslut att hedra honom och hans hufvudstad. Det tyckes emellertid, som romerska hofvet ansett den i Brüssel aflagda trosbekännelse icke fullt tillfredsställande. En för katolska kyrkan så lysande seger borde offentligen tillkännagifvas. Alexander fordrade derföre, att, innan Kristina beträdde hans stater, borde hon hafva högtidligen och offentligt öfvergått till hans kyrka. Det föreburna skälet var, att hon endast i sådant fall kunde blifva emottagen med alla de hedersbetygelser, som hon förtjenade, och han gerna ville för henne anställa. Kristina ingick på villkoret.
Sedan denna underhandling lyckligen blifvit afslutad, började Kristina rusta sig till resan. Men hushållningen hade blifvit förd på sådant sätt, att kassorna voro tomma och en stor del af juvelerna pantsatta. Herman Fleming, förvaltaren af hennes underhållsländer, måste derföre anskaffa en betydlig summa. För honom och för svenskarna föregafs, att resan gick till Spaa, och att drottningen år 1654 i anseende till årstidens senhet ej kunnat denna helsokälla besöka.
