förälskade sig i drottning Kristina och det så häftigt, att hans böjelse väckte allmän uppmärksamhet och blef föremål för åtlöje. Det är en sägen, att några skalkar vid Kristinas hof narrat prelaten att pudra sitt läppskägg för att derigenom, som de inbillade honom, än mer behaga drottningen. Påfven tyckte sluteligen, att saken gick för långt, och förböd kardinalen alla besök hos Kristina. Då företog sig den häftiga älskaren att om nätterna anställa serenader utanför hennes fönster, så att påfven sluteligen nödgades förvisa honom ur staden. Saken har sin märkvärdighet, äfven derföre, att oaktadt Kristinas ungdom, qvickhet och behag, vet ej historien att nämna en enda man, som för henne fattat någon ömmare böjelse, utom just denne kardinal.
TJUGONDEÅTTONDE KAPITLET.
KRISTINAS FÖRSTA BESÖK I FRANKRIKE.
På samma gång, som spaniorerna förlorade Kristinas ynnest, återvaknade hennes nya tillgifvenhet för fransmännen och i förening med en liflig åstundan att besöka dessas vidtberyktade hufvudstad. Många hafva trott, det egentliga orsaken till de förras bortjagande var begäret att derigenom vinna de sednares välvilja för den tillämnade resan. En i Rom yppad smittosam sjukdom gaf anledning till uppbrottet. Nödiga resepenningar hopskrapades på flere sätt. Från underhållsländerna ankom en vexel på 35,000 kronor; juveler och perlor pantsattes för 10,000 dukater; en mängd hästar och vagnar såldes och större delen af betjeningen afskedades. Sluteligen skänkte påfven 20,000 kronor samt
