Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 2.djvu/247

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
243

Jag vill också gerna försonas med eder, men jag får tillika förklara, att jag aldrig ämnar välja någon bland eder hvarken till biktfader eller till skådespelare. Mannen bortgick naturligtvis än mera missnöjd, än han kommit.

Den trettonde September reste Drottningen från Compiegne under alla yttre tecken af ömsesidig välvilja mellan henne och hofvet. På återvägen besökte hon Ninon l’Enclos, ett ogift fruntimmer, som dåförtiden var öfver hela Europa beryktadt för skönhet, snille och behagligt umgängssätt, men tillika för fullkomlig sedeslöshet samt för den oförsynta djerfhet, hvarmed hon förde och försvarade sitt oordentliga lefnadssätt. Man sade, att denna Ninon var det enda fruntimmer i Frankrike, som Kristina gaf några bevis på verklig högaktning. — Från Paris återvände Kristina till Italien. Som pesten härjade i Rom, uppehöll hon sig någon tid i norra delarna af kyrkostaten och för det mesta i den väl byggda och belägna staden Pesaro.





TJUGONDENIONDE KAPITLET.
KRISTINAS ANDRA RESA TILL FRANKRIKE SAMT MORDET PÅ MONALDESCHI[1].

Kristinas vistelse i Frankrike hade varit henne ganska angenäm. Hvarje dag medförde nöjen och tillställningar, hvilka alla smickrade hennes fåfänga och hade

  1. Utom de tryckta källorna har man vid detta kapitel begagnat de missiver, som då varande svenska sändebudet i Paris, Courtin, skickade till Stockholm, och hvilka förvaras i riksarkivet.