248
offer, om jag befunnes vara brottslingen. — Godt, svarade Kristina, kom ihåg dessa edra ord och var öfvertygad om, att jag skall ingalunda skona förrädaren!
I slutet af Oktober tillkallade Kristina pater Le Bel, prior i dervarande Mathurinerkloster. Hon framtog ett försegladt paket utan påskrift, samt befallte honom noga förvara detsamma, tills det af henne sjelf återfordrades. Paketet innehöll bevisen om Monaldeschis förräderi. Det tyckes, som dessa bestått icke allenast i de efter Sentinelli härmade brefven, utan ock i några utkast dertill, skrifna med Monaldeschis egen och oförställda hand. Hon befallte dessutom Ludvig Sentinelli att med namnens förtigande berätta alla omständigheterna för en munk och fråga, om ej ett sådant bedrägeri förtjente döden, hvartill munken jakade.
Emellertid började Monaldischi undra öfver uteblifvandet af sina bref. Andra anledningar tillkommo och ökade oron. Han ville söka en annan och pålitligare brefvexlare. Han uppbrände en hop af sina papper och började under kläderna bära en lätt pansarskjorta till skydd mot oväntade händelser. Han mägtade slutligen icke dölja sin oro, ty hans blekhet och nedslagna sinnesstämning föllo genast i ögonen. Sluteligen trodde man sig märka, att han förberedde en hemlig flykt.
Men Kristina ämnade icke låta honom undkomma. Den första November kallades han att infinna sig i Hjortgalleriet; det benämndes så efter uppsatta hufvud eller horn af hjortar, som de sista franska konungarna skjutit. Monaldeschi kom och fann före sig Kristina sjelf, hvilken började ett samtal om likgilltiga ämnen. Efter några ögonblick inträdde från ena sidan Ludvig Sentinelli med tvänne af drottningens drabanter, och från andra sidan pater Le Bel, efter hvilken sistnämnde dörren slogs häftigt i lås. Nu höjde Kristina sin stämma, kallade alla de inkomna närmare och begärde och mottog af Le Bel det anförtrodda paketet. Hon öppnade det, framdrog de härmade brefven, visade dem för Monaldeschi och frågade: känner ni dessa? Monaldeschi började darra; men
