Sida:Drottning Kristina 2.djvu/255

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
251

magt öfver mina undersåtare, skall jag nödgas börja rättegång för att få afstraffad en bedräglig tjenare, om hvars trolöshet jag har fulla bevis, och det af hans egen hand? Men, sade Le Bel, eders majestät är sjelf part i denna sak. Nej min fader, svarade drottningen, och mitt samvete tillåter mig icke bifalla eder begäran. Återvänd derföre och bered den olycklige till döden! Le Bel måtte lyda. Under tårar och tröstande ord omfamnade och bad han Monaldeschi bereda sig till döden. Vid detta svar upphäfde den olycklige flere ångestrop, men föll slutligen på knä och började sin syndabekännelse. Ett par gånger afbröt han den och reste sig upp under förnyade ångestrop, men föll åter ned och fortsatte bönen. Nu öppnades en dörr och Passerini inträdde. Genast sprang Monaldeschi upp och till den inkommande, fattade hans händer och bad om hans bemedling. Hofpredikanten och Sentinelli gingo båda in till drottningen. Vid underrättelsen om, att Monaldeschi ännu icke velat sluta sin bikt, utropade Kristina: den krukan, som är rädd för att dö! Såra honom och sök på sådant sätt tvinga honom till bikten! Sentinelli kom ensam tillbaka och sade: markis, har du ej biktat ännu, så bed Gud om nåd; ty nu måste du dö! Härvid trängde han den olycklige till muren och gaf honom en värjstöt mot magen. Pansarskjortan skyddade kroppen; men Monaldeschi omfattade värjan så hårdt, att hon kroknade och skriffingrarne blefvo afskurna, när Sentinelli ryckte henne tillbaka. Denne sednare hade märkt pansarskjortan och gaf derföre Monaldeschi andra hugget i ansigtet. Den olycklige ropade nu på priorn, vid hvilkens annalkande soldaterna drogo sig några steg tillbaka och bikten fulländades. Derefter kastade sig Monaldeschi framstupa på golfvet och en af soldaterna gaf honom ett svårt hugg i hufvudet. Monaldeschi tecknade, att de skulle afhugga honom halsen för att förkorta plågorna. Soldaten högg dit åt tre gånger, men förgäfves; ty pansarkjortan var under kläderna uppdragen ända till hufvudet. Nu öppnades en dörr och Passerini inträdde omigen.