Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 2.djvu/256

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

252

Monaldeschi hörde ljudet, reste och släpade sig i blod, panelningen utefter, mot den ankommande. Han hoppades på nåd; men presten kom blott för att mottaga hans sista bön, hans sista bekännelse, och återvände sedan till drottningen. Som denne gick ut, lyftade en af soldaterna sitt svärd och stötte det framifrån genom Monaldeschis hals, så att strupen afskars, och den olycklige störtade sanslös till golfvet. Det varade ännu en fjerdedels timme, innan blodet förrunnit och allt var slut. Det ohyggliga uppträdet hade räckt från klockan ett, när Monaldeschi kom, till klockan nära fyra, då han drog sin sista suck.

Under hela tiden af Monaldeschis ångest och pinsamma död satt drottningen blott ett eller par rum derifrån, med ett icke blott lungt, utan till och med gladt ansigte, och såsom ingenting vigtigt varit å färde. När Sentinelli kom in och berättade, att allt var förbi, yttrade hon: det är med ledsnad, jag sett mig tvungen till en dylik bestraffning; men rättvisan fordrade densamma ovillkorligt. Hon lät till Mathurinerklostret utbetala etthundra livres och ålade deremot priorn Le Bel att besörja jordfästning och själamessor åt den olycklige. Banemännen fingo tillåtelse att taga till flykten.

Öfver hela Europa yttrades icke blott ogillande utan äfven afsky för Kristinas uppförande vid detta tillfälle. Om också laglig rättighet till en dylik åtgerd kunde henne på sätt och vis tillerkännas, i enlighet med den envåldsmagt öfver sina tjenare, hvilken hon vid afsägelsen sig förbehållit; så återstod dock den omständigheten, att Monaldeschi, ehuru i hennes tjenst, likväl fortfor att vara påfvens undersåte; samt att afrättningen skedde i en främmande konungs rike, till och med i en dess boning, hvilken med gästfrihet blifvit åt Kristina för tillfället upplåten. Grannlagenheten, försigtigheten, billigheten, ja sjelfva rättvisan hade derföre bort förmå henne rådföra sig med påfven och konungen i Frankrike, innan bestraffningen verkställdes. Och var dess verkställande nödvändigt? Var förbrytelsen så himmelsskriande, att den oundgängligen måste bestraffas, och det så blodigt, ja äfven med