uppoffrande af Kristinas eget anseende? Hvari bestod då detta förfärliga brott? Hvarföre envisades Kristina att lemna hela verlden i okunnighet derom? Man frestades ju att tro, det alltsammans bestått i sqvaller, måhända lögnaktigt, skymfande, nedrigt; men ändå blott sqvaller. Om också qvinnlig fåfänga blifvit sårad, och djupt sårad, så hade dock qvinnlig barmhertighet bort, om ej förlåta, dock åtnöjas med mildare straff. Så tänkte, talade och skref man öfver hela Europa, och det dröjde ej länge, innan Kristina fick erfara följderna af sitt uppförande.
Fransyska hofvet kom genom ofvannämnde händelse i stor förlägenhet. Å ena sidan afskydde man Kristinas grymhet och harmades öfver hennes tilltag att våga en dylik gerning i den mägtige konung Ludvigs rike och borg. Å andra sidan visste man ej, hvad straff kunde påläggas henne, såsom qvinna, främling och ingens undersåte. För att komma lättast från svårigheterna bad man Kristina gifva saken en annan färg, då regeringen ville å sin sida låtsa okunnighet om alltsammans. Men Kristina med sin vanliga stolthet vägrade i början att nedlåta sig till denna åtgerd; tyckes dock slutligen gått in derpå. Hofvet låtsade nu, som ingenting förefallit, och Ludvig gjorde för sken skull ett hastigt besök, hvilket dock aflopp ganska kallt.
Äfven med Mazarin hade hon en sammankomst. Följden deraf blef, att Kristina måste lofva återvända till Italien utan att besöka Paris. Tills vidare fick hon qvarstanna i Fontainebleau; men blef der lemnad ensam med sitt eget i alla hänseenden obetydliga sällskap. Nästan ingen enda utmärktare person hedrade henne med sitt besök.
Det var under denna tid, som Kristina föll på tanken att besöka England. Hon hoppades att der blifva väl emottagen och att på en ny skådeplats kunna väcka ny hänryckning i stället för den, som i Frankrike redan förkolnat. Under någon förevändning affärdades till Cromwell ett sändebud, hvilket i London beständigt omrörde Kristinas utomordentliga beundran för protektorn och hans bragder;
