254
hennes lifliga åstundan att se en så ovanlig man, samt den stora lycka, England under hans styrelse åtnjöt o. s. v. Men Cromwell fruktade stickorden från Kristinas tunga, obehaget af hennes nycker samt kostnaderna för hennes herbergerande; hvarförutan han, som gjort sin lycka just genom katolska lärans förföljande, svårligen kunde med någon utmärktare hedersbetygelse mottaga en öfverlöpare till samma bekännelse. Han afböjde besöket. Kristinas smicker besvarades med lika utsökta grannlåter; men deribland förekom icke ett enda ord, som liknade en inbjudning till London. Kristina måste qvarstanna i Fontainebleau.
Lusten att komma till Paris vaknade emellertid ånyo och med ökad styrka. Oaktadt Kristina lidit den förödmjukelsen att under hela tre månader hafva varit qvarhållen i Fontainebleau; oaktadt hon lofvat Mazarin återvända till Italien; allt detta oaktadt segrade dock lystnaden efter Paris, och hon började återigen anhålla om tillåtelse att hesöka nämnde stad. Fransyska hofvet, som uttömt alla möjliga undflykter, måste slutligen gifva sitt bifall. Knappt hade Kristina erhållit detsamma, förrän hon, dels ridande, dels åkande, dels roende, hastade till Paris, och det med så stor brådska, att endast två personer af sällskapet mägtade följa med. De öfriga framkommo först några timmar sednare. Till hennes mottagande voro denna gång inga högtidligheter föranstaltade; dock anvisades till boning kardinal Mazarins rum på slottet. Detta skulle vara en höflig vink att så snart som möjligt afresa igen, för att ej vara den gamle och mägtige mannen länge till till besvär. Man sökte äfven på andra sätt verka till samma mål. Fransyska enkedrottningen berättade öppet, att Kristina skulle stanna blott en dag öfver i Paris. Hon till och med ålade sina hofdamer att för svenska drottningen omtala, huru ledsamt man för närvarande hade vid franska hofvet; huru få nöjen der vankades o. s. v. När Kristina antingen icke förstod eller ville förstå dessa vinkar, gick man än längre. En afton hade den främmande drottningen dansat vid en enskild tillställning. De närvarande funno hennes dans löjlig.
