258
TRETTIONDE KAPITLET.
KRISTINAS VISTANDE I ROM ÅREN 1658 — 1660.
I Rom började Kristina återigen föra ett lysande hof och derjemnte att ifrigt sysselsätta sig med vetenskaper och vitterhet. Den af henne stiftade akademien begynte ånyo sina sammanträden, i hvilka Kristina lifligt deltog. Dessemellan arbetade hon sjelf i åtskilliga vetenskapsgrenar, serdeles i kemien, och uppoffrade på densamma så mycket både tid och tillgångar, att man redan då började skämtande omtala, huru en stor del af hennes förmögenhet uppgick i rök.
Snart yppades mellan henne och påfven flere obehagliga tvister. Yttre anledningarna voro stundom blott småsaker; de inre deremot och de egentliga lågo i båda personernas lynnen. Kristinas känna vi; påfvens var ej fritt från småaktighet och fåfänga. — Sentinelli, icke mördaren, utan gunstlingen och öfverkammarherren, gaf anledning till en bland tvisterna. Kristina ville nämligen mäkla giftermål mellan honom och hertiginnan Ceri, en bland de rikaste arftagerskorna i Rom. Påfven sökte hindra förslaget och lät för sådant ändamål samt till yttermera säkerhet insätta hertiginnan i kloster och landsförvisa båda bröderna Sentinelli, hvarvid äfven dessas deltagande i Monaldeschis olycka lärer hafva kommit i betraktande. Kristina värfvade då på egen bekosnad ett regemente, hvilket hon skänkte åt gunstlingen Sentinelli, och i spetsen för hvilket denne som öfverste ingick i Venedigs tjenst. — Vigtigare blef tvisten om qvartersfriheten. Så kallade man i Rom en rättighet, som alla främmande magters sändebud innehade; den nämligen, att kunna mot de lagliga myndigheterna på stället beskydda sådana missdådare, hvilka tagit sin tillflykt till de främmande sändebudens
