260
Bååt, den då varande förvaltaren af hennes underhållsländer; än och aldramest på Karl Gustaf, nämligen att denne genom sina obetänksamma krig störtat Sverge och dermed äfven henne sjelf i olycka. Hon skickade honom sådana helsningar och bref, att han i vredesmod ämnade låta häkta budbärarne; men Terlon lyckades afböja beslutet. Kristina stannade emellertid ej vid klagomål utan sökte hjelp hos främmande magter. I början af 1658 skref hon till Mazarin och omtalade, huru dennes vänskap vore den dyrbaraste af de fördelar, lyckan henne beskärt; och begärde en väl rustad fransysk här af sju till åtta tusen man, i spetsen för hvilken hon sjelf ämnade skaffa sig rättvisa. Frankrike, som var angeläget om Karl Gustafs upprätthållande, sökte afböja hennes förslag, lemnade henne 80,000 riksdaler till afhjelpande af de mest tryckande penningebehofven och underrättade Karl Gustaf om alltsammans[1]. Efter att sålunda hafva misslyckats i Paris skickade Kristina Sentinelli till Wien med följande uppdrag. Emedan Karl Gustaf icke uppfyllde sitt löfte om Kristinas underhåll, begärde hon att af kejsaren få låna 20,000 man, under Montecuculis befäl, för all dermed från Sverge återtaga, Pommern. Landets inkomster skulle sedermera tillfalla Kristina intill hennes död. Efter densamma borde det förenas med kejsardömet, såsom det förut varit. Hon ville till och med sjelf anföra tropparna. I Sverge fick man snart underrättelse om planen och började vidtaga allehanda försigtighetsmått i afseende på fästningarna i hennes underhållsländer [2] Det blef öfverflödigt, ty kejsaren lyssnade ej till förslaget, och hon sjelf återkallade snart sin beskickning och försökte en annan utväg. Hon affärdade nämligen till Sverge ett sändebud för att skaffa bot på de öfverklagade oordningarna. Mannen,
