Davidsson, var född svensk och lutheran, men hade liksom Kristina öfvergått till katolska läran. Karl Gustaf iakttog alla tillfällen att visa sin lutherska rättrogenhet. Han ville af denna orsak icke lemna företräde åt bemälte Davidsson, om ej denne förut med ed försäkrade, det han icke öfvergått till katolska läran. Kristina tog saken som en förolämpning mot sig, och måhända tviflande om Davidssons ståndaktighet, skref hon till honom följande bref. Hedern och lifvet äro två ting, som väl böra vårdas. Men om ni förnekar eder tro för att rädda edert lif, så visa eder aldrig för mina ögon; ty då skall ni icke kunna rädda det sednare. Ni måste lefva och dö som katolik, om ni vill vara mig värdig. Låt ej svenska konungens hof skrämma er och bry er icke om något företräde. Ju mer han vredgas och hotar, desto högre stiger eder förtjenst i mina ögon. Så framt ni återkommer med pålitliga betyg om att hafva lefvat som en sann katolik, så skall jag emottaga eder med glädje och med godhet, och om jag icke har mer än en enda bit bröd, så skall jag dock dela den med eder; ja jag skall häldre dö än undandraga eder min hjelp. Men, i händelse hopp eller fruktan locka eder från denna dyrbara pligt, så var viss derom, att jag skall straffa en sådan låghet och, att all den svenska konungens magt icke skall kunna hindra mig från att gifva eder döden, om det också vore emellan hans egna armar. Var viss på, att jag håller ord! Davidsson lärer hafva svarat Karl Gustaf, att, som han af öfvertygelse antagit katolska läran, så ville han deri både lefva och dö; men hoppades åtnjuta samma rättigheter, som andra främmande sändebud, o. s. v. Han återvände till Kristina och blef nådigt mottagen. Vi veta dock ej, om resan medförde några lyckliga följder för hennes penningeangelägenheter.
Verksammare i detta hänseende blef en annan åtgerd, som påfven vidtog, innan den nyss omtalda fiendskapen mellan honom och drottningen hunnit utbryta. Enhvar insåg lätt, att Kristinas egen misshushållning och hennes omgifnings bedrägerier skulle göra äfven de största
