274
vederläggning af Kristinas anspråk. Den andra var i Kristinas namn och innehöll ett uttryckligt återkallande af hennes insaga den 16 November och tillika en med all möjlig utförlighet uppsatt förklaring, att hon vid förlust af sitt årsunderhåll aldrig skulle göra något anspråk på Sverges krona. Den första skulle till Kristina öfverlemnas eller åtminstone inför henne uppläsas; på den andra skulle man ovillkorligen fordra hennes underskrift. Allt detta afgjordes redan den sjuttonde November. Vid underrättelsen om dessa bestämda och enhälliga åtgerder föll Kristinas mod på en gång och helt och hållet. När De la Gardie i spetsen för rådet och ständernas utskott inträdde och öfverlemnade de tvänne skrifterna, förklarade hon med höfliga ordalag sin beredvillighet att efterkomma ständernas önskan, hvarföre hon mottog den första skriften och undertecknade den andra redan samma dag. Dermed var saken för den gången afgjord.
Något hvar väntade, att Kristina skulle efter ett så obehagligt och förödmjukande uppträde genast och med missnöje lemna landet. Men tvärtom. Likasom ingenting förefallit, qvarstannade hon ännu i fem veckor qvar, lät som gäst underhålla sig på kronans bekostnad, deltog i hvarje nöje och visade alla ett gladt och fryntligt ansigte. Först den andra Januari 1661 lemnade hon Stockholm och begaf sig till Norrköping.
I denna stad, som hörde till underhållsländerna, stannade hon i flere månader. Man känner ej orsaken till så långt dröjsmål; men följden blef en dödande ledsnad, öfver hvilken Kristina klagade högt och hvilken hon sökte fördrifva, men fåfängt, ehuru hon slutligen tillgrep äfven schack- och brädspel.
Terserus hade emellertid uppsatt och åt många bekanta utlånat en berättelse om ofvanstående riksdagsuppträden; just den, hvarpå vi grundat vår framställning. Utan Terseri vetskap blefvo afskrifter tagna och öfversättningar gjorda samt kringspridda äfven till Tyskland, hvarifrån ett exemplar vardt af någon bland Kristinas tjenare henne tillskickadt. Hon tog genast eld
