hon förehade skämtet med ordet Makalös. Hon slog nämligen en skådepenning, som visade fågeln fenix på dess bål och deröfver ordet Makelos med stora grekiska bokstäfver. Tanken lärer hafva varit uppfunnen af Olof Rudbeck och redan i Sverge använd, ehuru Europas myntkännare ännu icke fästat uppmärksamhet dervid. Nu framlade Kristina sin skådepenning och begärde tydning af dess bild och inskrift. De lärda herrarna ville ej blifva svarslösa, utan upphittade den ena djupsinniga och besynnerliga tolkningen efter den andra, till icke ringa förlustelse för Kristina och hennes förtrogna. Sluteligen yppade hon hemligheten, nämligen att ordet vore svenskt och betecknade både den, som var ogift, och den, som var ojemnförlig; i båda fallen en passande benämning så väl för fågeln fenix som för Kristina sjelf. Till yttermera visso lät hon på skådepenningens andra sida prägla sin egen bröstbild med omgifvande namn. Hon fann i denna föreställning så mycket behag, att ordet Makelos med grekiska bokstäfver blef ofta begagnadt som bomärke på hennes böcker och husgeråd.
Mellan hofven i Rom och Paris hade uppkommit en häftig ovänskap, hvarvid den svagare påfven fick sitta emellan. Kristina sökte till hans fördel medla hos Ludvig den fjortonde och var envis i detta sitt bemödande. Enda följden blef, att hon sluteligen sjelf fick tämligen torra och snäsande svar.
Dessa hennes åtgerder jemnte det i Sverge och Hamburg visade nitet för katolska läran hade emellertid försonat henne med påfven och förhållandet dem emellan var under dessa åren tämligen godt, så att den helige fadren till och med en gång hedrade henne med sitt personliga besök. Kristina fann sig högeligen smickrad och använde vid helsningen dessa skriftens ord. Hvadan sker mig detta, att min herre kommer till mig? Si jag är icke värdig, att du går in under mitt tak.
