Sida:Drottning Kristina 2.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

26

KLAS TOTT,

son af Åke Tott och sålunda dottersonson af Erik den fjortonde, blef under sista åren af Kristinas regering ganska ryktbar. Han var en ung[1] man med skönt och lifligt utseende samt mycken qvickhet och belefvenhet; ty han hade erhållit en del af sin uppfostran i Frankrike. Derjemnte egde han ovanlig färdighet i adeliga idrotter, så att han vid nästan hvarenda ringränning vann något bland prisen. Dessa egenskaper, jemnte en viss ridderlighet, ehuru ofta drifven till öfvermod, förvärfvade honom snart drottning Kristinas utmärkta ynnest; hvarefter det för honom, likasom för de andra hennes gunstlingar, gick med ilande fart uppföre lyckans trappa. Omkring 1651 började han först visa sig på hofvet. Redan 1652 blef den då 22-åriga ynglingen upphöjd från adeligt på en gång till grefligt stånd, som det hette för fadrens förtjenster. Till grefskap erhöll han Ny Karleby socken, utgörande 89 hemman och dessutom några kronogårdar i Österbotten: och i grefvevapnets ena fält tilläts honom insätta vasen till minne af sin kungliga härkomst. Året derpå eller 1653 blef han först öfverste kammarherre, sedermera riksråd, och några dagar derefter grand capitain öfver gardet; år 1654 kansliråd och några dagar före drottningens afsägelse riksstallmästare.

Klas Tott hade ärft en god del af fadrens öfvermodiga och våldsamma lynne. Man känner under den korta tiden af Kristinas tre sista regeringsår många af honom förda envigen. En gång vexlade han kulor med Gustaf Adolf Lewenhaupt, hvilken dervid blef krutsprängd öfver hela ansigtet.[2] År 1652 stridde han mot en fransman, hvarvid han sjelf fick några dugtiga skråmor.[3] Kort derefter var det, som han åt den allsmägtige

  1. Klas Tott uppgifves vanligen vara född 1616. Detta är misstag. Han var född 1631, enligt anteckning på hans sorgefana, som finnes i Jäders kyrka.
  2. De la Gard. Ekebl. I. d. 23 April 1651.
  3. S. st. d. 12 Febr. 1652.