gunstlingen Bourdelot tilldelade en örfil. Samma år kom han i ny träta med Gustaf Adolf Lewenhaupt. Denne hade om Totts brådväxande lycka fällt några speord, hvilka blefvo framburna och tände eld. Tott skickade genast sin uppmaning till Lewenhaupt. Denne, då redan riksråd, gick till drottningen och begärde att få nedlägga nämnde sin befattning för att sedermera, af densamma oförhindrad, kunna med värja i hand möta Tott. Drottningen förböd enviget, och förlikte de tvistande.[1] Några månader derefter stod Tott återigen med svärd i hand, den gången mot medtäflaren Steinberg. De voro alldeles ensamma och utan vittnen. Efter något fäktande sprang Totts värja itu. Steinberg frågade, om han ville erkänna sig öfvervunnen? Tott, i stället för svar, sprang honom under klingan rakt på lifvet. De började brottas, föllo omkull, fortsatte likväl kampen, tumlande af och an, tills de af trötthet nödgades släppa hvarandra; hvilket dock skedde först efter öfverenskommelse att mötas, sedan Tott skaffat sig ny värja. Kristina blef dock underrättad om striden och förlikte dem. Samma år om hösten, och när Tott utnämndes till grand capitain öfver gardet, blef Dohnas afundsjuka så uppretad, att en utmaning följde. De möttes ensamma och till häst. Striden fördes med värja och kämparna tilldelade hvarandra åtskilliga skråmor. Slutligen kastades Dohna ur sadeln och Tott lemnade som segervinnare platsen. Några månader derefter och i anledning af grefve Magnus och hans iråkade onåd, uppkom mellan Tott och hertig Adolf Johan en ordvexling, som föranledde utmaning från den förres sida. De voro redan gångna till mötesplatsen, när Kristina, som blifvit underrättad om den tillämnade striden, genom ilbud befallte dem återvända och infinna sig hos henne. De lydde. Drottningen förklarade då sin önskan, att tvisten måtte biläggas, och hertigen för sådant ändamål omfamna grefven. Adolf Johan svarade, att, emedan drottningen det befallde, ville hertigen det också göra; hvarpå han med synbar köld räckte handen
- ↑ De la Gard. Ekebl. bref till brodern d. 15 Dec. 1652.
