Sida:Drottning Kristina 2.djvu/303

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
299

Kristina, det var ändå väl, att han fick sluta sina dagar bland menniskor. Om han stannat i Polen, hade han fått den grämelsen att dö bland osjäliga djur.

Medan ofvanstående underhandlingar varade och för att kunna bedrifva desamma med mera eftertryck, flyttade Kristina hösten 1668 tillbaka till Rom, der hon sedermera allt framgent förblef.



TRETTIONDESJUNDE KAPITLET.
KRISTINAS VISTELSE I ROM.

Betraktaren af Kristinas historia finner deri tre tidepunkter, hvardera utmärkt af ett tydligt tillbakaskridande, ett sjunkande i ära och aktning. Den första var omkring 1651, då hon hade inom Sverge tämligen allmänt förlorat det höga anseende, hon förut åtnjutit. Den andra var omkring 1658, då detsamma inträffade inom en större krets, nämligen inför den stora europeiska allmänheten. Den tredje inföll omkring 1668, då hon ändteligen sjelf märkte, att tiden för hennes ära och framgångar var helt och hållet förbi.

Fjorton är hade nämligen förflutit, sedan hon nedlade svenska kronan. Hon hade under denna tid försökt sin lycka på åtskilliga håll, men öfverallt stött emot på ganska kännbart sätt; och sådant ju längre desto värre. Denna erfarenhet verkade så till vida, att den nu mera fyratiotvååriga drottningen stannade hädanefter i Rom och afstod nästan helt och hållet från alla större och vidt utseende förslag. Motgångarna förmådde likväl icke böja egenkärleken eller rätta felen. Hon förblef