300
sig lik. I samma mån, som anseende, tillgångar och krafter aftogo, i samma mån minskades visserligen kretsen för hennes verksamhet; men anlagen och rigtningen voro qvar och yttrade sig på samma sätt, ehuru nu mera på obetydligare föremål. I Kristinas hvardagslif och romerska förhållanden finner man, ehuru i förminskning, samma anda, samma uppträden som förut i de europeiska. Vi hafva af dessa sednare anfört så många och talande exempel, att vi kunna bespara oss och läsaren framdragandet af de förra.
En ganska vacker sida hos drottning Kristina under dessa sednare år var det lifliga deltagande, hon visade för konster och vetenskaper. Sjelf läste hon de förnämsta skrifter, som utkommo, och uppmuntrade deras författare medelst bref, beröm och belöningar. Flere nyttiga och ryktbara arbeten hade hennes understöd att tacka för sitt utgifvande. Hennes bokförråd, hennes rika samlingar öppnades med sällsynt beredvillighet för hvarje forskare, för hvarje älskare af kunskaper och konst. I hennes palats voro utmärktare resande samt lärda och konstnärer alltid välkomna. Der sammanträdde den nyss inträttade fysiska och den af Kristina förut stiftade vittra akademien. På denna sednare af henne laggda grund bildades framdeles ett vittert samfund, hvilket under namn af Arkadien länge blomstrade och hade sina utgreningar öfver hela Italien. Som minne och tacksamhetsgerd beslöt akademien att till sin ständiga beskyddarinna välja drottning Kristina under benämningen Basilissa[1], hvilket namn hon bar i det första af henne stiftade sällskapet. — Kristina inträdde sålunda i en ny tiderymd af vetenskaplig sysselsättning och ära, och från 1670- och 80-talet har man återigen en mängd skrifter, utgifna till hennes lof. De lärdas förtjusning var oftast upprigtig, ty Kristinas tillgifvenhet för dem och deras sysselsättningar var af samma egenskap; och uppmuntringarna skänktes ofta med så mycket behag och finkänslighet, att de hedrade både
- ↑ Drottning på grekiska språket.
