FYRATIONDE KAPITLET.
KRISTINAS FÖRHÅLLANDE TILL FRANKRIKE.
Alltsedan mordet på Monaldeschi och Kristinas andra resa till Paris hade förhållandet mellan henne och dervarande hof varit tämligen kallt. Denna känsla ökades nära nog till hat å Kristinas sida, när Frankrike år 1674 inledde Sverge i det krig, hvarigenom hennes underhållsländer blefvo härjade och hennes inkomster minskade. Hon klagade bittert öfver nämnde stat och sökte, såsom vi berättat, ingå förbund med dess och Sverges fiende kejsaren, i afsigt att eröfra Bremen och Pommern. För att tillbaka förtreta Kristina, lät franska hofvet från trycket utgifva de berättelser, som Chanut och Piques, dess i Stockholm varande sändebud, hade från 1646 till 1654 inskickat rörande tillståndet i Sverge. Denna bok, under namn af Chanuts anteckningar, är bekant såsom den rikaste källan för Kristinas historia, och på många ställen för henne mindre gynnande. Emedan drottningen under de sednare regeringsåren omfattade Spaniens parti, tyckes visserligen den franska författaren hafva med ett slags skadeglädje framdragit hennes svagheter och misstag, dock aldrig med afsigt tillåtit sig osanna eller vrängda framställningar. Nu beskyllde dock Kristina honom för sådana och begärde upprättelse af franska regeringen. Men, emedan hon snart derefter beslöt anhålla om denna sistnämndes biträde för sina nyss omtalda afsigter på Pommern och Bremen, blef hon tvungen att tigande svälja sin förtret. I förtrognare sällskap talade hon dock om saken med vanlig stolthet. I ett bref till Bourdelot yttrar hon: att förtala mig, det är detsamma som att angripa solen. En smula filosofi lyfter mig så högt deröfver, att jag af sådant folk icke kan från någon sida såras.
