Sida:Drottning Kristina 2.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

322

Under de häftiga misshälligheter, som hela tiden bortåt söndrade påfveliga och fransyska hofven, hade Kristina alltid och bestämdt tagit det förstnämndes parti. Ludvig den fjortonde lät henne vid åtskilliga tillfällen känna sin ovilja. Han lemnade hennes bref länge obesvarade och, när drottningen af Frankriko dog, blef Kristina, sednare än alla andra, derom formligen underrättad. Vi gitta ej uppräkna enskildheterna. Det hela var ett småkrig, å ömse sidor fördt med fina, men oupphörliga nålstygn.

Konung Ludvig den fjortonde ville visa verlden, att han, oaktadt tvisterna mot påfven, förblef katolska läran trogen. Detta var ett bland skälen till hans bemödande att förmå alla inom Frankrike varande protestanter till antagande af förstnämnde bekännelse. Mot de ovillige användes våld, och man skickade en mängd dragoner, hvilka mot flere tusen sina värnlösa och fredliga medborgare utöfvade skändliga våldsamheter. Dragonaderna, så kallade man dessa bragder, blefvo snart ryktbara öfver hela Europa och hafva då och alltsedermera utgjort mörka fläckar på Ludvig den fjortondes regering. De blefvo ogillade, till och med af påfven; men öfverspända katoliker ansågo dem deremot såsom en herrlig bragd, hvarigenom Guds rike samt mensklighetens timliga och eviga väl främjades. Kristinas gamla bekanta, riddaren Terlon begärde hennes yttrande om saken. Hon svarade. Ingenting är mera berömligt, än att omvända kättare och otrogna; men det nya sätt, konungen i Frankrike begagnat, måtte icke vara det bästa; ty frälsaren sjelf har ej på sådant vis drifvit sitt omvändelseverk. Dragoner passa ej till apostlar; de förstå bättre att plundra och mörda, än att öfvertyga. Jag hörer, att de också nu vidhållit sin gamla vana, och jag beklagar de arma menniskor, som blifvit lemnade i deras hand. För alla verldens riken ville jag icke dela de olyckliga kättrarnas villfarelser. Men de äro födda och uppfödda deri och förtjena således mera medömkan än hat. Jag ville derföre ej heller för alla verldens riken vara orsak till den grymma förföljelse, de nu undergå. Den är ej heller nyttig för