vår kyrka, ty omvändelsen blir ej upprigtig utan skall föranleda många hycklerier och löftesbrott. Dessa yttranden blefvo, Kristina ovetande, tryckta i en af den ryktbare Bayle utgifven tidskrift. Många ifriga katoliker förvånades öfver brefvets innehåll och frågade, om det verkligen vore af drottningens hand. Kristina vidkändes sitt författareskap och tillade, att ehuru skrifvelsen blifvit tryckt utan hennes vetskap, hade hon likväl ingenting emot, att densamma framlades för hela verldens ögon; emedan den icke innehölle annat en sanning o. s. v. Skada är, att detta för Kristina hedrande uppträde lider af de vanliga fläckarna. Hennes brefvexling derom öfverflödar nämligen af sjelfberöm samt af småaktiga anmärkningar om de tittlar och hedersbetygelser, som henne tillkommo m. m., af hvilket allt vi redan anfört mer än tillräckliga exempel.
FYRATIONDEFÖRSTA KAPITLET.
TVISTERNA OM QVARTERSFRIHETEN.
Under Kristinas sista tjuguåriga vistande i Rom var hon inblandad i flere besynnerliga uppträden, för det mesta af mindre vigt, men deremot af mycken likhet med dem, vi förut om henne berättat. Vi vilja derföre med tystnad förbigå dem, och endast anföra den sista och märkvärdigaste deribland, nämligen tvisten om qvartersfriheten.
Hvad med detta ord menas, hafva vi redan omtalat. Sjelfva saken hindrade hvarje den påfliga stolens bemödande att införa ordning och säkerhet i Rom, emedan alla slags förbrytare kunde lätt och när som häldst finna
