328
berättelse yttrade de tvänne orden: e donna, d. v. s. hon är en qvinna. Det blef genast framburet till Kristina, och man säger, att ingenting uppretat henne så mycket som detta kalla förakt och i synnerhet det sist anförda uttrycket.
I längden kunde påfven emellertid icke motstå begäret att låta Kristina känna sin vrede. Han indrog derföre det årsunderhåll af 12,000 scudi, hvilket hon alltsedan Alexander den sjundes tid uppburit ur påfliga skattkammaren. När Azolini skriftligen lemnade underrättelse härom, svarade Kristina sålunda. Jag ber er göra mig den rättvisan att tro, det eder nyhet var för mig den angenämaste i verlden. Gud, som känner djupet af mitt hjerta, vet, att jag icke ljuger. De 12,000 scudi, som påfven mig gifvit, utgöra den enda fläcken på mitt lif, hvilken jag också burit såsom den största förödmjukelse, Gud kunnat pålägga mitt högmod. Jag finner mig nu hafva vunnit nåd för hans ögon, emedan han på att så ärorikt sätt befriat mig från denna förnedring; och han har derigenom rikeligen belönat det lilla, jag till hans ära kunnat verka. Denna hans nåd är värd så mycket som tusen konungadömen. Jag var vid mottagandet af edert bref ensam; men jag önskade, att hela verlden sett den glädje, som deröfver uppfyllde mitt hjerta. Men Gud såg den; det är nog. Bed, att han bevarar mig från högmod öfver de känslor, hvilka han ingjutit i min själ, och hvilka jag vågar säga, äro honom värdiga! Han har i dag visat mig en stor nåd. Jag tackar honom derföre, och jag ber eder å mina vägnar tacka äfven hans helighet för befrielsen från denna förödmjukande förbindelse. Farväl!
Misshälligheten fortfor till drottningens snart derefter inträffande död.
Oaktadt Kristinas föreburna likgilltighet är det dock klart, att ofvannämnde obehagliga uppträden skulle förbittra vistelsen i Rom. Detta i förening med hennes egen ombytlighet och andras stämplingar tyckes hafva föranledt det under sista åren omtalade förslaget att flytta
