till Tyskland. Planen var nämligen, att Kristina skulle för alltid nedsätta sig i Brandenburg och der till underhåll bekomma Magdeburg eller Cleve eller Halberstadt, Afsigten var att rycka arfvet från Azolini och skaffa det åt kurfursten af Brandenburg. Tanken uppfanns af Oliwekrantz och utförandet understöddes af Azolinis ovän, Del Monte, och naturligtvis af Brandenburg. Saken fördröjdes dock af allehande hinder. För att häfva dessa beslöt Oliwekrantz att resa till Rom, men kom försent. Kristina hade redan företagit sin sista och oåterkalleliga flyttning.
FYRATIONDEANDRA KAPITLET.
KRISTINAS ÅLDERDOM.
Vi hafva nu omtalat de märkvärdigaste uppträdena i Kristinas lefnad, äfven sedan hon nedlaggt svenska kronan. Mer än trettio år hade från den tiden förflutit. Till lynne var hon densamma som fordom; en besynnerlig blandning af godt och ondt, af storsinnadt och småaktigt, båda delarne under ålderdomen framträdande med nästan bjertare färgor än förut. På hennes yttre hade dock åren utöfvat sin magt. Den fordom ungdomligt lätta och lifliga qvinnan var nu en sextio års gumma, kort, tjock och fet. Den höghvälfda pannan och näsan, de stora och genomträngande ögonen voro qvar; men munnen sammansjunken, underläppen framskjuten, och hakan och den tillkomna isterhakan här och der besatta med långa skäggborst. Håret, en tvärhand långt, var i likhet med Karl den tolftes, uppkammadt, men derjemnte pudradt; drägten liksom fordom besynnerlig, hälften man, hälften qvinna; röst, åtbörder och ansigtsuttryck helt och
