generaler med mer eller mindre krigsära; eller ock hade deras fäder inlaggt stora förtjenster. Man såg derföre med både förvåning och ovilja en vanlig öfverste upphöjas till rikets utmärktaste värdighet. Denne öfverste var dock allmänt känd som en duglig man, och dertill förtrogen vän med prins Karl Gustaf. Ståndet beslöt derföre att tiga och taga emot; detta dock af undseende för båda regenterna, så väl den af- som tillträdande. Men dagen efteråt kom Steinberg till riddarhuset och uppvisade äfven sin grefveutnämning. Personens egenskaper och ringa förtjenster voro allmänt kända. Man visste dessutom, att han var af Karl Gustaf illa ansedd. Ståndet hoppades derföre att i anseende till drottningens snara afsägelse och med stöd af prinsen kunna afvisa den inträngande kamraten. Man har många rykten om då förefallna tvister; t. ex. hur adeln förklarat, att, om drottningen gjort Steinberg till grefve, skulle ridderskapet göra honom till friherre igen; att Kristina befallt dem göra afbön, men att de vägrat, o. s. v. Det säkra är, att Steinbergs mottagande bland grefvarna uppsköts dag efter dag. Redan hade Kristina nedlaggt regerningen, och Karl Gustaf jemnte stånden sammanträdt för trohetsedens högtidlighet. Steinberg infann sig vid detta tillfälle och ville taga plats bland grefvarna; men hela ståndet vägrade. Efter häftig ordvexling sprang Steinberg bort och sade i vredesmod, att grefvarna ändå och mot deras vilja skulle nödgas taga honom an. Han skyndade med sina klagomål till drottningen; hon sände honom genast till konungen med enträgen begäran, att denne måtte drifva saken igenom. Efter något underhandlande biföll Karl Gustaf och förkunnade riddarhuset denna sin önskan; men adeln fortfor att vägra, likasom drottningen att ytterligare bedja om detta sista tacksamhetsbevis. Förhållandet var kinkigt. Allt var i ordning för den utsatta hyllningen; soldaterna uppställda, och stånden samlade; adeln hade till och med stigit till häst för att i nämnde afsigt begifva sig till slottet. Hastigt tog Karl Gustaf sitt beslut och sände till ridderskapet den
