KRISTOFER DELPHICUS DOHNA,
son af en bland de böhmiska flyktingar, som nedsatte sig i Sverge, var blott en yngling, när han under sista åren af Kristinas regering uppträdde vid hofvet. Han visade i allmänhet samma egenskaper som en Klas Tott, Steinberg, m. fl. Öfvermod, obetänksamhet och sqvaller ådrogo honom flere envigen och de förståndigares ogillande. Af Kristina blef han gynnad och upphöjd till öfverste vid gardet samt erhöll stora förläningar och gåfvor, bland annat år 1653 en skänk af 5000 och år 1654 i Maj af 30,000 riksdaler; sistnämnde år dessutom en årspenning af 3000 riksdaler[1] och slutligen en gåfva af 4500 riksdaler, hvilka åt honom skänktes två dagar före tronafsägelsen.
NILS NILSSON TUNGEL,
den af danska hofvet mutade spejaren[2], fortfor ännu att tjenstgöra som skrifvare vid rådets sammanträden. Det finnes anledningar, att han äfven under denna regering fortsatt ofvanämnde förrädiska förbindelse. Derjemnte, sedan gammalt mindre väl med Oxenstiernorna, sökte han så mycket ifrigare ställa sig in hos hofpartiet. Man finner efter honom en mängd smickrande bref till de mägtigare herrarna på denna sida t. ex. Per Brahe, Salvius, grefve Magnus m. fl. För främjandet af Kristinas afsigter lånade han sin person till ett lydigt redskap. Det var med hans hjelp, som den hemliga brefvexlingen emellan Kristina, Wasaborg och Salvius[3], blef under westfaliska fredsverket underhållen. Äfven när ständerna skulle
