84
hemkomsten lektorer eller professorer och slutade sin bana i kyrkans eller vetenskapernas högsta värdigheter. Andra gingo i statens tjenst, och der ganska långt; några ända till rådsbordet, der tagande plats bredvid grefvarna, sina förra lärjungar. Efter Karl den elftes räfst funnos jemnförelsevis blott ett ringa antal adels-slägter, som egde nog tillgångar att låta sina söner företaga dylika resor.
Bland vetenskaperna bibehöll Teologien främsta rummet; och tillika andan af sträng luthersk renlärighet. Några utmärktare arbeten syntes dock ej. En ny bibelöfversättning börjades, men afstannade snart. De ryktbaraste författarne voro båda erkebiskoparna Paulinus och Lenæus, samt biskoparna Johannes Matthiæ och Terserus. De tvänne sednare skola vi i framtida berättelser utförligare omtala.
I Rättsläran fortforo Loccenius och Gyldenstolpe med den verksamhet, genom hvilken de redan under föregående styrelse utmärkt sig. De och deras arbeten bidrogo att inom Sverge sprida klarare begrepp om nämnde vetenskap; ehuru inga för efterverlden lysande verk utkommo. Den ryktbare Stiernhöök började först under denna tid visa sig och sin ännu ej fullt utvecklade förmåga.
Läkarekonsten qvarstod i allmänhet på samma punkt, som under förra regeringen, ty de nyss inrättade lärostolarna hade ännu icke hunnit medföra önskad verkan. Antalet af läkare ökades visserligen år efter år; men blott få bland dem voro infödda svenskar; de fleste deremot utländningar; några af mycket anseende; t. ex. en Conring och Du Rietz, af hvilka den sednare stannade inom Sverge och är ännu allmänt bekant genom de af honom uppfunna och efter honnm benämnda dropparna.
En i denna väg ganska märkvärdig upptäckt skedde likväl under drottning Kristinas regering och det af en svensk man. Det var nämligen, då Olof Rudbeck först upptäckte de i menniskokroppen befintliga så kallade Vasa lympathica. Om denne märkvärdige man och hans många arbeten framdeles.
För öfrigt visade sig äfven härutinnan Kristinas
