några uppkomna men snart bilaggda tvister med holländska handelskompagnierna, tillväxte rörelsen så, att 1652 afsändes ej mindre än fyra kostbara skeppsladdningar från Guinea till Sverge. Dessa blefvo visserligen genom ett missförstånd af England uppbringade; men i allmänhet lofvade hela företaget att, rätt vårdadt, blifva en rik källa till välstånd.
Nya Sverge, eller svenska nybygget i Nordamerika, förblef i samma belägenhet som förut. Vinsten deraf var obetydlig och erhölls förnämligast genom tobakshandel. Svenskarna hade äfven att kämpa mot holländare och engelsmän, hvilka båda uppträdde som deras medtäflare så väl om köpenskap som landtsträcka.
I afseende på handtverk och handel yttrade sig Kristina många gånger till fördel för frihet både i det ena och det andra. Hon ville afskaffa slutna skrån och inskränkningar; en hvar borde få komma och resa, arbeta och handla, som han ville [1]. Men här, likasom ofta, spordes mycken olikhet mellan orden och handlingarna; antingen nu detta kom af lättsinne och ombytlighet, eller af oförmåga att neka, när en enskild ort eller samhällsklass begärde någon enskild fördel. Skråordningarna bibehöllos, och man fortfor att genom hvarjehanda författningar söka tvinga handtverkrarna att från landet flytta till städerna. Afsigten var att upphjelpa dessa sednare, samt statens från dem flytande tullinkomster. Följden blef, att arbetsomtanken på landet qväfdes genom förbudet, och i städerna inslumrade genom öfvermod och förtröstan på uteslutande rättigheter. — I förordningarna om handeln visade sig likaledes, i strid mot de yttrade fria grundsatserna, en ökad benägenhet att åt enskilda bolag öfverlemna monopolier på vissa handelsgrenar. Så uppstodo Tjärukompagniet, Vedkompagniet, Tobakskompagniet, Afrikanska kompagniet, Fiskerikompagniet, o. s. v. Man fortfor äfven, och mer än förut, att vilja genom egenmägtiga förordningar leda och främja handel och slöjder. Så
- ↑ Rådsprot. d. 21 Juni 1650.
