De fyra ståndens sekreterare. Adelns är en adelsman. Om honom är icke mer att säga.
Presternas är en prest. Om honom är icke heller mer att säga.
Men borgarståndets sekreterare, se det är en karl!
Under ståndets öfverläggningar sitter han alltid och gäspar, hvilket bevisar, att han har godt estetiskt omdöme. Och när han gäspar, så håller han handen för munnen, hvilket bevisar, att han är en god kristen; ty skriften säger: det goda I gören, det gören i löndom.
Bondeståndets sekreterare är också en karl, så till sägandes.
Han kallas för “bondeståndets Syndikus“; och det
namnet fick han vid sistlidne riksdag af
konstitutionsutskottets sekreterare, som hellre skrifver grekiska än svenska.
Men bönderna, som ingen grekiska förstå, härleda
benämningen från svenska ordet synd, och mena med Syndikus
en karl, som de fått för syndens skull.
Nog är det hederligt af bondgummorna att fara och se om sina riksdagsgubbar.
Men icke böra de gräla under vägen, så vidt icke grälet är roligt, såsom det hvarom följande berättelse handlar.
En gumma, hvars man var fullmäktig i banken, och en annan gumma, hvars man var fullmäktig i riksgäldskontoret, gjorde ressällskap hit till Stockholm, men kommo i tvist om hvem som skulle sitta till höger i vagnen. Prågan var kinkig, emedan bägge voro lika rika och lika dumma. Slutligen afgjordes den af en hållkarl, som sade: bankofullmäktigens hustru skall sitta till höger, ty hennes man är i banko, hvad den andras blott är i riksgäld.
N. B. Detta är sannt.
Riksdagsmännen äro tillsatta att afhjelpa statens många
lyten, men äro sjelfva bekajade med ännu flera. Man
tycker sig se ett lasarett, hvarest samtlige patienterna äro
medicine doktorer.