det ifrån åmnad; ty borde hushållare wara försedde med en bur, öfwerdragen med hårduk emot flugor, uti hwilken alt slags färskt kött kunde uphängas på krokar, och hissas up i något starkt wäderdrag, därest solen ej kunde tränga sig. Detta förwarings sätt, bespar iskällare och gör waran både smakligare och hälsosammare. Oplåckade foglar kunna ock länge förwaras uti en sådan bur, då de uphängas wid hufwudet.
Til en god grytstek, tager man et lårstycke som hängt i wädret, klappar det litet omkring med en klubba, lägger salt och et stycke smör i botten på stekgrytan (som aldrig bör twättas, men wäl förwaras med sit låck sedan hon kallnat, til nästa gång, och intet nyttjas til annat behof); sedan steken är inlagd, saltar man äfwen något åfwanpå, och om låcket ej är täpt, måste det göras en deg omkring. Detta står på en sakta, men jämn kohleld ifrån klockan 6 om morgonen til 10 förmiddagen, då låcket öpnas, steken uptages och all soppan öses up uti en skål; man bryner henne sedan på wanligt sätt med det feta af saucen, samt litet efter hand med en eller par slefwar af den samma. Den öfriga som är mycket stark, emedan intet watten warit på, nyttjas til soppa. Man låter då alt det som man wil hafwa uti soppan koka uti watten, och sedan det är färdigt gör man henne stark efter behag med et par eller flere slefwar af denna Bouillonen, bränner af henne med smör och mjöl, lägger et par små bitar socker i henne, som förtager sträfheten, och serverar en den bästa och hälsosammaste soppa man wil äta. Önskligt wore at de, som hålla spisgäster wille bruka denna tilredning;
