Sida:En liten hushållsbok.djvu/38

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
30
Hjelpreda

då man wisserligen ej skulle få höra, at utkokade stekar och swaga soppor beswära gästerna wid åtskilliga sådana bord. Wid kokningen och matens tilredelse är angelägit, at förekomma den spiritueusa näringssaftens upfart i skorstenen, emedan både lif och hälsa til en stor del beror uppå des bibehållande wid all slags föda.

Åstundar man at nyttja bouillon på resor, slår man af denna steksaften uti en bouteille, som kan hålla sig flera dagar, kokar up watten i thekettiln, och slår deruti af saucen efter smak, med en bit socker, då man får en god soppa för magen. Af benen, som suttit uti en sådan stek, får man äfwen en smaklig soppa, sedan de äro wäl kråssade, emedan de äro fullkomligt starka, så wida intet watten kommit åt dem förut. Den som täckes göra efter beskrifningen, lärer snart finna nyttan af, at på detta sättet handtera köttet.

At tilreda et stycke salt Oxekött.

Då det är så saltadt, at det ej behöfwer utwattnas: man twättar köttet wäl och lägger det uti en gryta med et tätt låck, slår et halft stop watten derpå, degar igen låcket och låter grytan stå på sakta kohleld i 5 eller 6 timmar, då tages köttet up, skrädes wäl och lägges med rätta sidan nerwänd uti en castrull; af soppan skummas alt det feta och det öfriga slås öfwer köttet, som då bör stå öfwer natten at kallna; man stjelper det sedan med sit geleé på anrättnings fatet, och ätes denna rätt med bättre smak än den mäst kryddade à la daube.

En kokerska bör wara försedd med täta låck på alla kokkäril, altid akta dem för flängkokning, skumma wäl och salta i grytan, så snart färskt kött

kokar