kokar up. Detta tyckes wara alt för små påminnelser, men göra så mycket til smaken, at man för de okunnigas skull ej bör underlåta at anföra dem.
At om hösten länge förwara färska Oxstekar.
Under det at styckena wädras, som förr är anfördt, kokar man en lag af watten, 3 a 4 göpnar salt, hel kryddpeppar och några lagerbärs blad, och det under flitig skumning, til des at 3:dje delen är inkokad. Då lyftes kettiln af elden och slås et stop winättika deruti, ställer honom at kallna öfwer natten, och sedan köttet är jämnt och wäl inpackat uti en tät ekbytta, slås laken derpå at han skyler köttet, en botten med sten på håller det ner, och bewaras sedan i källarn för at ej frysa. En natt bör det ligga i watten innan det nyttjas, och om lagen synes mögla åfwanpå, slås den af, kokas, skummas och kallnas innan den återslås på köttet, och kunna stekar på detta sättet förwaras flera weckor.
At göra en god Köttkorf.
Det köttet som nyttjas härtil, bör äfwen wädras. Proportionerne af kött, talg och fläsk, behöfwer man ej, såsom allmänt kunnigt, utsätta; men allenast anföra det, som kan bewara korfwen ifrån hårdnad, fast han ligger länge i lake. Aftonen förr än man ärnar istoppa korfwen, kokar man up en kanna nysilad mjölk, hwilken står öfwer natten at kallna; och då man först wäl arbetat den fint hackade köttmaten, slår man litet i sänder af mjölken, til des altsammans är inarbetadt tillika med et sönderstött muskot; men inga andra kryddor, som göra härsknad hos denna slags korfwen. Skinnen fyllas sedan så löst, at de äro helt blöta, annars
