Hoppa till innehållet

Sida:En liten hushållsbok.djvu/40

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
32
Hjelpreda

spricka de i kokningen. Man knyter trå före, saltar dem uti en bytta med botten och sten på, då de hålla sig til wåren, och äro altid så lösa som en fricadelle. Den som behagar försöka skal snart finna sig wäl härwid.

Wid tilwärkningen af metwurst, bör man i akttaga, at han ej bultas med klubba, som gör at det feta dryper i badstugan; men då den wäl tilredde maten är fint hackad, arbetas han med händerne, som en deg, ju längre desto bättre; hwaraf han blir efter rökningen så mör, at han smälter i munnen.

Korf af Swinlungor.

Är wäl räknad ibland det sämre slaget, men om den göres efter denna beskrifning, kan den med smak ätas wid herrskaps bordet.

Om det är så kallt, at hjertslaget, tungan och njurarne äro frusne, går det så mycket bättre at skära det smått; något af bukfläsket, och det som är afskrädt då man tillagat metwurst, tages äfwen härtil. Då altsammans är wäl sammanhackadt och så fint det kan blifwa, blandas det up med et halftstop förwälda korngryn, som äro kalla, litet peppar, ingefära, lök, mejram, och salt, och stoppas i smala skinn til lagoma korfwar, hwilka insaltas med måttligt salt, uti en bytta med låck och tyngd uppå, at ligga 10 eller 12 dagar, då de uphängas i badstugan under 2 a 3 dagar i kall rök, stekes sedan i pannan, som annan köttkorf med litet ättika, och kan allena med sin goda lukt wäcka appetit.

Grynkorf.

Behöfwer wist icke upteknas, hwad tilredningen angår, som hwar bondhustru tror sig förstå,

men