sköterskan stiger wid hjordens hemkomst emellan dörrarna och ropar skilg åt, så är saken gjord utan widare bråk. Men wid deras mjölkning fordras en venlig människa, som twättar och torkar djufret med rent linne; ty det minsta fnask eller orenlighet af fåret, sätter en wederwärdig smak på mjölken.
Något om Honung.
För dem som äro ägare af Bijn, torde ej wara obehagligt, om man meddelar dem et försökt sätt, at borttaga den starka waxsmaken af honungen, och gör honom mera tjenlig til sylt och matredning.
Så snart honungen är afskirad ifrån kakorna, kokas den med några skedblad rosenwatten och skummas wäl. Efter en liten stunds kokning, lägger man uti koket, det gula rifwit af 3 a 4 citroner, eller några droppar cedro olja; derpå hwispas 4 äggehwitor mycket wäl, som med en sked utbredes öfwer honungen, och sedan söden lupit öfwer och ägghwitan är stannad, sätter man et fint såll öfwer et djupt fat, lägger ägghwitan jämnt öfwer bottnen, slår honungen ofwanpå och låter detta stå bredewid elden tils altsammans är afrunnit, som då förwaras uti glasburkar til hwad bruk, som behagas. Det som är qwar i sållet, kokas up med litet watten och ifrånsilas, så kan detta watttnet nyttjas, at söta med åt tjenstefolket.
Några få, försökta, Huscurer.
För Halsfluss och Torsken.
Et stryklod göres rödt i elden, askan afslås och et stycke alun lägges derpå, at brännas under
