Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 142 —

Jag var ett träd: den knlna vinden
Nu hvarje blad kring rymden bir:
Lyktgubbarne i höstlig natt
Sitt irrbloss i dess krona satt.

Farväl! Du är ju till min smärta
En annans brud! Gråt ej, Marie!
Jag lägger handen på mitt hjerta,
Att dölja dina drag deri.
Den inre plågan blir väl slut
En gång, när lyktan slocknar ut.