Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/153

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 147 —

De tända ljusen glimma,
Och Spelman kommer in.
När Pastorn hör fiolen,
Med mig i polskans ring,
Vid fras af sidenkjolen,
Han svingar först omkring.

Se’n kommer ock en skara
Ungherrar: — mången gång
Guldkronan är i fara
Vid dansens raska språng.
De hviska i mitt öra:
”Väl Erik, som i qväll
Får sådan brud hemföra
I skogens gömda tjäll!”

Men snart hvad stoj i salen!
Man dansar bruden bort: —
När Drottningen på balen
Som blindbock innan korrt
Åt flickorna ger kronan,
Hvem som af ödet får
Den sköna hufvudbona’n,
Står äfven brud i år.

Till Kolarskogen sedan
Hem till min Far och Mor —
De gamla sofvo redan —
Jag trygg med Erik for.
Här brölloppsfacklan flammar
I Frejas tända bloss,
Och i vår brudekammar’
Så tyst vi smyga oss.



K 2