Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 148 —

HÖGTIDSQVÄLLEN.

Det var en molnfri högtidsqväll,
Det klämtade i tornet;
Med hjorden hem från skogens tjäll
Vallkullan kom, på klippans häll
Hon spelade i hornet.

Kring byn ej mera slagan ljöd
Sin jemna takt på logen:
Till hvila sabbathsstunden bjöd,
Och bonden kom, vid vesterns glöd,
Med dragarn spänd från plogen.

Då satt församlad under lind’
På gården hela slägten,
Med helsans färg på solbränd kind —
”Men se! hvem kommer der vid grind’,
Med plym och granna drägten?”

”Bror Sven, från kriget kommer han!” —
Så Syskonskaran hördes —
Och, hvem som först till Modren hann
Med glädjens budskap, om hvarann’
I kapp en täflan fördes.

Nar Farfar, ej ur kretsen skild,
På Sonsons hjerta röjde
I pregladt silfver Kungens bild, —
I stilla andakt, saligt mild,
Sin blick den Gamle höjde.