Sida:Euphrosyne - Samlade dikter II.djvu/178

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
— 172 —

JULMORGONEN.

O, Jesus! din ära i morgonens stund
Förkunnar, kring himlens omätliga rund,
        Julottan, der stjernorna glimma.
I jordiska tempel, till tusende tal,
Som lysande punkter i skuggornas dal,
        Vi fira din födelse-timma.

Trons stjernbild, Orion, upplyser min stig
Och leder den längtande själen till dig,
        Som fordom i Bethlehems dalar,
Hvad heliga taflor för kärlekens hopp,
När löftets fullbordan i tidernas lopp
        De lidande hjertan hugsvalar!

Från hvalf och till hvalf genom himlarna flyr
Äonernas låfsång, när morgonen gryr,
        Som frälsningens timma bebådar.
En dufva omflägtar, likt vårvindens sus,
Den Späde, och klart i hans anletes ljus
        Sin afbild den Evige skådar.

Seraph med Seraph ur den öppnade skyn
Nedsväfvar till marken, för herdarnas syn,
        Så talrikt, som lilja vid lilja,
De sjunga vid harpors melodiska ljud:
”Frid vare på jordene, ära åt Gud!
        Och godhet i menniskans vilja!”